När man jobbar i en bokhandel händer det ibland att det blir lite fel när man läser på böcker. Här är några favoriter:
Boken Djävulsbibeln har hos ett par kollegor lyckats bli “Djävulsbiben”. Så mycket roligare med en spänningsroman om en djävulsk bag in box (omg) än om en dammig gammal bok? Detta uttryck kan med fördel användas i vardagssituationer när vin ska drickas. Från en djävulsbib, givetvis.
En annan bok i spänningssektionen heter Janusstenen. Fråga mig inte vad fan det ska betyda, men min första tolkning av det blev “Janeaustenen”. Som Jane Austen i bestämd form alltså. Fatta vad cool (och känd!) man är om folk 1) skriver en bok om en och 2) döper den till ens namn i bestämd form. Antar att ingen sådan bok kommer att skrivas om mig av någon annan, så med andra ord kommer boken som jag senare i livet ska skriva att heta Ämen.
Slutligen har Liza Marklund gett ut någon bok med sina samlade krönikor och grejer (oh joy). Någon vars åsikt är tryckt på boken tycker att fröken Lizzza är “Sveriges vassaste kolumnistpenna.” Fair enough. Eller åtminstone i jämförelse med vad jag såg, nämligen: “Sveriges vassaste kommunistpenna.” Tyckte det verkade som en något orättvis anklagelse, men vad vet egentligen jag om fröken Marklunds politiska tillhörighet?
Att tro att detta skulle vara det mest puckade som händer i en bokhandel är dock fel. De absolut mest idiotiska sakerna står utan tvekan mina kunder nämligen för (trots att de alltid har rätt, skitkonstigt?).
