Angående att dra sitt strå till stacken

Att börja köpa ut till sextonåringar då alltså.

Ja, det ska ju alltså inte göra egentligen. Erkänner att jag ljög lite där. De som försökte övertala mig träffade jag på vagnen; ett gäng på tre killar och en tjej, alla mellan femton och arton år gamla. Han som var mest drivande i frågan hette Douglas, var sexton år och gissade på att jag var tjugofem (och där sumpade han alla de chanser till systemetsprit han eventuellt, men ändå inte, hade från början). Det visade sig snart att vi allihop hade gått på samma högstadieskola *bondar, blir friends for life etc* och jag tror att Douglas verkligen var seriös med sin fråga. Varför han tror att en okänd tjej som han träffar på spårren skulle köpa ut till honom förblir ett mysterium. Lille Douglas…

Oh! Förresten fick jag lära mig massa häftiga saker om hur man får tag på alkohol nuförtiden om man är sexton. Det verkar visserligen inte vara så stor skillnad från vår tid i gamet (random -anoffvodka från baksätet på någon bil nånstans, häxor från några stackars föräldrars barskåp, vilket har lett till gin-, whiskey- och romfobi för resten av livet etc) men däremot verkar det ha blivit jävligt dyrt. Minns att vi betalade kanske 175 spänn för en flaska fin smuggel (ahh…), men nu betalar de tydligen 200 för vodkan PLUS 60 ”för besväret”, som tjejen i gänget sa. Dyrt. Nästan så att jag sympatiserade med dem men nej nej, deras olycka innebär inte att min kriminella bana ska börja ta form.

Som jag sa till Markus med K i går: jag = moralens väktare. Då skrattade han åt mig. (?)