En god jul och ett litet tips från mig till er

Jul igen. Jag tror inte att jag någonsin varit så här opepp på att fixa julklappar. Problem jag haft på den punkten:
1. Har inte haft tid att försöka hitta saker.
2. De få gånger jag faktiskt hittat något ville jag ha det själv.
3. Allmäna prioriteringsproblem (saker som går före att leta julklappar: ca allt).

Sitter nu på tåget mot Leksand utan ett enda bidrag till kvällens stundande julklappslek och funderar på hur jag ska komma undan med det här. I värsta fall får jag väl stänga in mig nånstans och inte vara med. Då kommer jag dock bli lynchad av x antal familjemedlemmar och jag vet inte om det är att föredra. Alternativet: att fixa och slänga in nån skit som ingen vill ha och låtsas som att det regnar. Var ju inte som att jag fick en enda grej förra året, trots att jag slängde in ELVA (11!) julklappar i leken. Jag borde fan få vara med i år utan bidrag, på tidigare meriter.

Jaha, annars ser jag fram emot jul. Speciellt emot att bli snormätt, annandagsfet och jävlig. Som vanligt.

Förra året kom jag i och för sig på den ultimata lösningen då jag drog på mig magsjukan från helvetet lagom till annandagen. Svimmade i mitt helkaklade badrum, badade i min egen avföring, spydde, kunde inte lita på en enda fis, luktade bajs i håret och fick inte i mig mer än kanske två deciliter nyponsoppa och några glas vatten under två mycket långa dagar. En favorit i repris på den i år?

Men GOD JUL då, lovers. Och bli inte magsjuka, även om jag förstår att ni är sugna efter beskrivningen ovan.

Om penis

Fan vad dålig uppdatering det är på den här bloggen. Vem är ansvarig egentligen? Skulle vilja ta ett snack med hen.

Jag har funderat på en grej. Nämligen det här ordet:

Förutom det faktum att det är ett sjukt sterilt ord för något i allra högsta grad osterilt har jag stora problem med när folk (främst min far) använder det utan artikel. Okej om man säger “penisen”, men man kan ju också välja att kort och gott säga “penis”.

Det kan till exempel låta så här:
“För sedan in penis.”
“Penis blir liten när män badar i kallt vatten.”

När jag hör detta har jag väldigt svårt att hålla mig för skratt. Vem är den här Penis? Är det en levande varelse? Har hen (okej, vi kanske kan enas om att de flesta penisar borde kunna få benämnas “han” utan att för den sakens skull verka alltför genusnormativa) ett eget liv? Kort sagt: Varför finns ens den alternativa böjningsformen i bestämd grundform singular? Den är ju så urbota jävla fånig!

Nu kanske någon reagerade på den här delen av inlägget: “(främst min far)”. Varför pratar han om penisar med mig, kanske ni undrar. Eller om “penis” då. Svaret är att jag inte vet. Det finns inget han inte skulle kunna prata om. Med i princip vem som helst. För ett tag sen fick jag till exempel reda på att han haft affärer med gifta kvinnor. När jag reagerade med förvåning sa han “Haha! Vadå? Var det så konstigt då?” Alltså inte för att vara sån, men typ ja? Han har dock aldrig sagt “För sedan in penis.” till mig. Så kul har vi inte ens i min familj, tack och lov.

Alla ska vi dö, men jag ska fan inte göra det så snart som ni tror.

Jag har aldrig haft några större problem med min ålder. Aldrig (i alla fall inte på allvar) tyckt att jag blivit “gammal” eller så. Men nu jävlar!

Bara det senaste dygnet har jag varit med om följande traumatiska händelser:

• En kollega tror att jag är 28. Tack som fan. Som comeback kan dock sägas att hon själv är 24 och ser ut som 17. M-HMMMM! (Nu känns det (marginellt) bättre.)
• Jag går och lägger mig 19.00. Och somnar.
• Jag glömmer blåsa ut ett ljus innan jag går hemifrån. Är borta i ungefär tio timmar. Det brinner fortfarande när jag kommer hem. Ingen behöver berätta för mig att det här är livsfarligt.
• Jag bakar lussekatter (hade inte varit en gammelpunkt om det inte vore i kombination med allt annat).
• Jag slipper visa leg på systemet. Det här är utan tvekan den mest traumatiska punkten på listan (trots livsfaran i att glömma blåsa ut ljus och lämna lägenheten). Jag kan inte hantera det här! Måste genast genomgå någon sorts föryngringsprocess. Tips?

Det är ganska lustigt ändå, att folk tror att jag är någon sorts kvarleva från stenåldern. Tycker personligen att jag beter mig relativt infantilt en rätt stor del av tiden.

PARIS 111210-111214

Tredje besöket på fem månader (= precis lagom ofta).

Denna gång bodde jag hos Victor (den blonda skönheten på bilderna) i Saint Germain des Prés. Första dagen tog jag en dusch i hans lägenhet, där temperaturen låg på uppskattningsvis fem grader. Duschdraperiet pryddes av en brun nederkant, eftersom det inte fått torka på x antal månader, och jag rakade benen i handfatet eftersom varmvattnet tog slut när jag knappt hunnit tvätta mitt hår. Handduken jag torkade mig med luktade oroväckande mycket klor och gud vet när den tvättades senast. Jag somnade sedan under ett täcke iförd jeans och stickad tröja men vaknade trots detta med något som i alla fall var farligt likt rök kommande ur min mun.

Allt ovanstående hade givetvis varit helt vidrigt och fullkomligt outhärdligt om det inte varit för att jag befann mig i ett litet chambre de bonne på Rue de Rennes, i Paris (låt oss kalla det bohème i stället). Följande dagar blev boendesituationen dock lite bättre, då vi fick igång elementet och således kunde vistas där utan att få frostskador.

Saker jag gjorde i korthet:

• drack vin
• promenerade
• åt chips
• drack öl
• var på fet spelning
• besökte gamla favoritrestauranger
• blev raggad på av fransmän med tveksam social kompetens
• promenerade lite mer

Nästa resa – absolut senast i april.

Clevah 4-evah

När man jobbar i en bokhandel händer det ibland att det blir lite fel när man läser på böcker. Här är några favoriter:

Boken Djävulsbibeln har hos ett par kollegor lyckats bli “Djävulsbiben”. Så mycket roligare med en spänningsroman om en djävulsk bag in box (omg) än om en dammig gammal bok? Detta uttryck kan med fördel användas i vardagssituationer när vin ska drickas. Från en djävulsbib, givetvis.

En annan bok i spänningssektionen heter Janusstenen. Fråga mig inte vad fan det ska betyda, men min första tolkning av det blev “Janeaustenen”. Som Jane Austen i bestämd form alltså. Fatta vad cool (och känd!) man är om folk 1) skriver en bok om en och 2) döper den till ens namn i bestämd form. Antar att ingen sådan bok kommer att skrivas om mig av någon annan, så med andra ord kommer boken som jag senare i livet ska skriva att heta Ämen.

Slutligen har Liza Marklund gett ut någon bok med sina samlade krönikor och grejer (oh joy). Någon vars åsikt är tryckt på boken tycker att fröken Lizzza är “Sveriges vassaste kolumnistpenna.” Fair enough. Eller åtminstone i jämförelse med vad jag såg, nämligen: “Sveriges vassaste kommunistpenna.” Tyckte det verkade som en något orättvis anklagelse, men vad vet egentligen jag om fröken Marklunds politiska tillhörighet?

Att tro att detta skulle vara det mest puckade som händer i en bokhandel är dock fel. De absolut mest idiotiska sakerna står utan tvekan mina kunder nämligen för (trots att de alltid har rätt, skitkonstigt?).

Dagens dikter: OM BACON & BIB in my ♥ 4-ever

Ibland när jag har tråkigt (eller när folk fyller år) brukar jag som bekant skriva dikter. De enda kraven jag ställer på mina alster är att de 1) har ett tydligt tema och 2) att de rimmar (nödrim är ok).

För ett tag sen visste jag att jag skulle få extremt tråkigt på jobbet på kvällen så jag bad mina kollegor att bestämma varsitt ämne jag skulle skriva dikter om. Resultatet: en om bacon och en om BIB. Nu ska ni få läsa dem. Och jag förstår om era reaktioner blir att jag borde publiceras i diverse kulturtidsskrifter alternativt få ge ut en diktsamling på något ansett förlag. Först ut: OM BACON.

OM BACON
(i den handskrivna versionen ledsagades denna rubrik av en snirkligt ritad baconskiva under sig, bara så ni vet)

Massa protein och typ 30% fett
Att äta det med pasta känns 100% rätt
Har man bara lite bacon blir livet lätt
Man kan tillaga det på så många sätt

Man kan micra, steka eller äta det rått
Nyttigt, knaprigt, gydigt och flott!
300 gram om dagen och målet är nått
Sju dagar i veckan för det är så gott

En gång på en bondgård såg jag ett djur som var dött
Det dog för att bli bacon – fan vad gött!
Det är rökt och skivat, lite vitt men mest rött
Vad vore livet utan detta kött?

Nedan följer den, om jag får säga det själv, fantastiska dikten BIB in my ♥ 4-ever, skriven av en av Sveriges främsta poeter (Sverige vet bara inte om det än).

BIB in my ♥ 4-ever

Tre liter kärlek i flytande form
Svenskens längtan efter BIB:en är enorm
Man blir full på mindre men det rinner ju ner
Glasen blir ofelbart fler och fler

Man kan dela på fyra, man kan dela på två
I båda fallen lär man ruset nå
Det snurrar i huvudet, man får vingliga ben
när vinet sprider sig i artär och ven

Det bästa med att dricka tre liter vin
är att man blir så himla fin
Speciellt om det är rött för det fastnar så bra
på läpparna och på tändernA (långt A, ett av de berömda nödrimmen)

Ja, detta är en hyllning skriven för hand
på bakfyllan i BIB:ens förlovade land

Nu hoppas jag att ni är lite lyckligare än ni var innan. Kanske att ni går hem och suger i er två liter vin var. Och är ni inte lyckligare efter det får ni helt enkelt säga ett ämne så skriver jag tröstdikter till er. De kommer i samtliga fall att heta “Stackars dig, [namn], som inte blir lycklig av två liter vin”.

Säg walla

Har kört 125 mil på två dygn (Stockholm – Göteborg, Göteborg – Leksand, Leksand – Stockholm). Jag är TRÖTT.

Första sträckan bjöd på snöstorm med flingor stora som dasslock. Då borde jag kanske ha stannat. Men jag hade kört 42 mil och hade 6 kvar. Har Djäken-Äm tålamod att stanna då? Non.

Men mycket bra spontanbesök hos syster i Leksand och lite skrikkonversation med farmor. Försökte förvarna om att jag skulle komma förbi och ringde henne. Det lät ungefär såhär:

- 2, 9? (Ja, så svarar farmor i telefon, det är de sista två siffrorna i hennes telefonnummer. Helt normalt.)
- HEJ DET ÄR EMELIE!
- Är det Emmiili?
- JA!
- Var är du då?
- HOS PERNILLA!
- Va?
- HOS PERNILLA I LEKSAND!
- Va?
- I LEKSAND!!!
- Ja, ska du komma förbi och hämta bordet då?
- JA, JAG TÄNKTE KOMMA I MORGON!
- I morgon? När då då?
- KANSKE VID SJU.
- Jaså varför ska du komma så tidigt då?
- FÖR ATT JAG JOBBAR I MORGON OCH JAG MÅSTE KÖRA TILL STOCKHOLM! (Här insåg även jag att det blev alldeles för långt, ja.)
- Va?
- FÖR ATT JAG SKA KÖRA TILL STOCKHOLM!
- På det viset.
- HUR MÅR DU DÅ?
- Jo för du får se till att ni stänger dörren när ni går in i stugan för sist när din mamma hade varit där kom det in möss… (Att det skulle ha varit min mamma som släppte in en massa möss i huset… Not so likely.)
- JA, JAG SKA VARA FÖRSIKTIG!
- Ja du vet att det får du vara…
- ÄR DET BRA MED DIG ANNARS?
- Jag tror det hänger en nyckel i uthuset som du kan ta.
- OKEJ! MEN DÅ SES VI I MORGON DÅ!
- Ja, hej med dig.
- HEJ DÅ!

Ja, ni förstår ju själva. Det är lite som att prata med en döv (vilket inte ligger så värst långt ifrån sanningen). Men hon är gammal, lilla farmor.

Väl hemma i Stockholm välkomnades jag av ett arbetspass som förmodligen kommer sträcka sig fram till 23.00 i kväll. Living the dream, oh yeah. MEN jag har fått med mig ett sjukt fint skrivbord från Leksand och jag har skaffat nästan alla möbler jag behöver. Så är trots tröttheten ganska jävla nöjd.

Nu är min rast slut och jag ska gå och sälja böcker. Puss.