(hej… ingen?)
Ber redan på förhand om ursäkt för att det här verkar ha blivit nån jävla menscykelblogg. Det går nog snart över, ska ni se (har ju bara mens ett visst antal dagar om året).
Jo. Nu ska jag berätta någonting pinsamt. I dag använde jag binda för första gången på typ sju år (orka ha haft mens i åtta år? *är snart i klimakteriet*). Nöden krävde detta av mig. Det var så att säga vad som erbjöds när indianerna invaderade vassen. Jag kan verkligen inte använda binda utan att tankarna går till:
> blöjor
Och vem (VEM?!) vill gå runt i blöja vid snart 22 års ålder?
> att vara tretton igen
Och därmed vara livrädd för att ha ”blött igenom” hela tiden. Gud, vilket hallå det var om det där. En trettonårig tjejs största skräck.
> att blöda igenom
Tydligen även en tjugoettårig tjejs största skräck. Har man sett en Friskis & Svettis-ledare flasha mensfläckade träningsbyxor… har man sett tillräckligt för att vara rädd resten av livet.
> inkontinens och Tena Lady-produkter
Inte särskilt fräscht att kissa på sig heller, när jag tänker på det.
> rädslan för att det ser ut som att man har bajsat på sig
Ni vet, att det skulle puta ut där bak av bindan. Inte coolt.
Det är för mig ett under att bindorna fortfarande existerar utanför ironins värld och Libresses gratisutskick till nyfyllda trettonåringar. Har köpt tamponger nu. Tackar gud för denna uppfinning.
Min natt kommer antagligen fyllas av mardrömmar om nattbindor.

